Tid i serier

Det tog mig rätt lång tid, längre än vad det borde, att förstå poängen med att dela en bild i flera paneler som i scenen ovanför. Det var inte förrän jag läste om Julie Marohs serieroman. Le bleu est une couleur chaude (Blå är den varmaste färgen) och det gick uppför mig vid andra läsningen vad bildsekvensen ovanför åstadkommer.

Förut tänkte jag att det bara kom i vägen. Genom att dela upp Emmas ansikte i två rutor utan någon tydlig förändring mellan dem så kändes det som det minskade effekten. Varför inte bara låta oss se hennes ansikte? Varför dra ett vitt streck i mitten av det och göra det till två rutor? Jag trodde det var något serieskapare gjorde för att verka mer konstnärliga men som faktiskt inte har någon funktion i berättandet. Å så fel en kan ha.

Det Maroh gör i den här scenen har i allra största grad en effekt på berättandet. Hon hittar ett sätt att överföra något som egentligen bara borde kunna fungera på film in i serievärlden.

Övergången från en ruta till en annan symboliserar vanligtvis tidens gång. En panel är som ett foto. Antingen är det ett foto tagit från en annan vinkel är vid ett senare tillfälle. Det är så klart inte universellt. Vissa serieskapare skippar rutor och låter istället sina karaktärer röra sig genom bilden och på så sätt visar att tiden går. Andra gånger så kan en panel vara samma stund men från en annan karaktärs perspektiv, eller om du är väldigt experimentell inte låta tid ha någon relation till i vilken ordning panelerna kommer i.

Tumregeln är dock att ett panelbyte representerar ett skifte i tid. Så genom att stanna upp och låta två paneler vissa samma sak så stannar tiden. Båda för Clementine när hon ser Emma för första gången men också för läsaren. Det är serieromanens motsvarighet till filmens slow-motion. Vi får också se extra tydligt vart Clementines fokus ligger. När hon ser Emmas ansikte stannar hela världen upp.

Julie Maroh vet hur en använder både färg (vilken är den varmaste nu igen?) och strukturen av en serieroman för att förstärka berättelsen på ett mästerligt sätt. Har du inte läst serieromanen så gör det!

P.S. Boken är bättre än filmen

//Jonatan